Viktor är ute och springer.. Regnet strilar ner samtidigt som solen sakta tittar fram mellan molnen. Viktors spår leder honom till en vulkan. Regnet fortsätter falla och rinner längs hans svettiga, plågade ansikte. Det börjar bli jobbigt när han närmar sig mitten av vulkanen, höjden börjar bli ett problem tillsammans med den branta backen. Viktor blickar med ögon fulla av begär åt vänster, upp mot mynningen av vulkanen. Lavan börjar spruta upp med en ofantlig kraft och höjd.. Värmen slår mot hans ansikte och tvingar honom att vända bort ansiktet. Men något i pereforin har fångat hans intresse och tvingar honom att titta igen. Trotts att hettan är olidlig, ögonen rinner och hans knän värker upplever han ett känsla av lugn, av säkerhet och gudomlighet. I lavans röda sken synns en silverskepnad utan dess like. Som Zeus majestätiska gestalt leker öringen i lavan som om dess fjäll var gjort av renaste silver grävt ur de djupaste gruvorna i de avlägsna länderna i öst...
fortättning följer, nästa gång vi sitter på toppen av Åreskutan i -3, solsken och ett helt vindstilla fjäll. Vi dricker varm chocklad, äter en messmörsmacka och njuter. Livet leker när man lever det Just Nu. Om man ständigt strävar efter vad som komma skall missar man att leva i nuet. Det är det vi gör nu. Lever i nuet. För er som vill spinna vidare har jag Ett tips; Alkemisten.
Well, Im offfff to gin o tonic.
>>>> Peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar